Valbilder för Socialdemokraterna i Uppsala

Utomhus (kopia)

I tidningen Journalisten publicerades nyligen ett reportage där några rutinerade bildjournalister följdes under ett par arbetsdagar. Reportern ville illustrera att många bildjournalister i dag kombinerar kommersiella och redaktionella uppdrag för att få allt att gå runt.

Sedan 2011 har jag frilansat som fotograf/bildjournalist samtidigt som jag pluggat foto och journalistik med ambitionen att enbart arbeta som bildjournalist eller multijournalist. Jag har haft flera praktikanställningar på ett par nyhetsredaktioner samt ett par sommarvikariat, senast som multijournalist på Söderhamns-Kuriren. Men jag har även gjort flera kommersiella och redaktionella uppdrag.

Som journalist är det viktigt att ha integritet. Om man gör externa uppdrag vid sidan om finns det risk att det kan krocka och att man kan hamna i en sits där det är svårt att vara oberoende. Särskilt känsligt kan det bli om du gjort ett uppdrag för någon du senare måste granska.

Många nyhetsredaktioner har i dag krav på att du som anställd journalist/bildjournalist inte får ta några externa uppdrag vid sidan om ditt nyhetsarbete. Jag känner mig helt bekväm med den grundtanken, under förutsättningen att det går att leva på tjänsten. Men hur ska man som frilansare/sommarvikarie/bemanningsanställd förhålla sig till förfrågningar om kommersiella uppdrag resten av året.

Försörjningsmässigt skulle jag i dag kunna plocka ut en dräglig halvtidslön på mina frilansuppdrag. Samtidigt spår arbetsförmedlingen att efter sjömän är fotograf och journalist de arbeten som kommer att vara de svåraste yrkena att leva på framöver. Med det i bakhuvudet är det svårt att tacka nej till ett uppdrag man blir erbjuden för att behålla en integritet och ett oberoende man inte vet om man kommer kunna kapitalisera på i framtiden. I förlängningen måste samtliga nyhetsredaktioner fundera på hur man ska man kunna göra oberoende journalistik om allt färre kan leva på journalistik.

Antalet journalister på redaktionerna runtom i landet har minskat kraftigt och det är svårt att hoppas på en fast anställning på en redaktion. Trots det svåra läget går många journalister inte sysslolösa. Istället arbetar många som informatörer/kommunikatörer/webbredaktörer i näringslivet eller på någon organisation. Likaså gäller det fotografer. Aldrig har så många fotografer varit yrkesverksamma. Allt fler organisationer, företag och privatpersoner anlitar professionella fotografer för att ta bilder.

De flesta som arbetat på en nyhetsredaktion vill inget hellre än att arbeta på en sådan. Men om det inte går. Ska man då ge upp allt? Eller ska man försöka hanka sig runt på olika vikariat eller bemanningsanställningar och tacka nej till samtliga kommersiella förfrågningar? Det är naturligtvis upp till var och en. En del kanske tar något helt annat typ av arbete vid sidan om för att få allt att gå runt. Andra ser kommersiella uppdrag som brödföda för att kunna göra de redaktionella uppdragen de drömmer om. I slutändan handlar det om att skapa en hållbar livssituation för de flesta.

Jag har tidigare varit aktiv politiker. Senast arbetade jag på SSU under valet 2010 och har därefter inte haft några förtroendeuppdrag eller anställningar samt avslutat mitt partimedlemskap. Innan dess hade jag flera förtroendeuppdrag inom Socialdemokraterna i Uppsala. Men många av mina bekanta är fortfarande aktiva inom partiet. För dem ter det sig därför naturligt att fråga om vi kan samarbeta eftersom de litar på att jag ska göra ett bra jobb.

Med mitt tidigare resonemang i bakhuvudet skämdes jag inte alls för att tacka ja till att ta Socialdemokraterna i Uppsalas officiella valbilder i slutet av augusti. Utgångspunkten för uppdraget var att porträttera toppkandidater till riksdag, kommun och landsting utifrån ett förutbestämt manér som partiet tagit fram för hela Sverige. Bilderna publicerades utomhus, på webben samt som bilaga och annons i Uppsalatidningen. Samtliga kandidater vann i sina respektive val och blir med sannolika skäl kommunalråd, landstingsråd samt minister i regeringen. Huruvida det är min förtjänst är svårt att avgöra. Att jag jag devalverat mitt oberoende anser nog många som mer glasklart.

This entry was posted in Jobb. Bookmark the permalink. Follow any comments here with the RSS feed for this post. Post a comment or leave a trackback: Trackback URL.

Post a Comment

Your email is never published nor shared. Required fields are marked *

*
*

You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>