Sommar i Söderhamn

Som nydiplomerad journalist fick jag chansen att prova mina vingar på Söderhamns-Kuriren i sommar. För första gången var inte mitt huvudsakliga ansvar att arbeta med bildjournalistik utan journalistik. Många inklusive mig själv har varit oroliga för bildjournalistikens plats i den stora omstruktureringen som i dag görs på nyhetsredaktioner runtom i landet. MittMedia som i dag äger 19 tidningar inklusive Söderhamns-Kuriren är en av de koncerner som har gått längst. De har i princip avskaffat samtliga bildjournalister på sina tidningar. Alla medarbetare ska kunna behärska samtliga kommunikationsmedel eller det är i all fall målsättningen. Redan förra året när jag arbetade på Ljusdals-Posten som bildjournalist blev jag införstådd att fotografernas roll kommer att förändras riktigt snart. Det var själva huvudanledningen till att jag investerade både pengar och tid på att läsa journalistik.

Till skillnad från resten av samhället så går journalistiken tvärtemot taylorismens grundläggande princip om specialisering. Grunden i detta är att tidningarna tappar i upplaga och inte kan ta betalt på nätet varpå det finns mindre pengar att lägga på journalistik. Genom att låta färre göra fler saker går det att effektivisera arbetet. Av egen erfarenhet kan jag säga att den journalistiska slutprodukten blir bättre när en reporter och bildjournalist tillsammans åker ut för att göra ett reportage eller där en videoreporter får 8 timmar på sig för att förbereda ett videoreportage. Men det går inte att förhålla sig till den verkligheten nu. Varken pengarna eller tiden finns.

När jag nu summerar sommaren upplever jag att arbetet som multijournalist är både utmanande och roligt men samtidigt otroligt svårt. Som ny i en stad där man aldrig har varit är det svårt att hitta både nyheter och platser du ska åka till. Men att få chansen att lära känna en stad under en sommar är fruktansvärt spännande.

Söderhamn ligger 17 mil från Uppsala i Gävleborgs län men samtidigt i landskapet Hälsingland. Det finns få landskap där människor identifierar sig så mycket med sin tillhörighet som i Hälsingland. Söderhamn har åkt på många törnar genom åren. Det tidigare gamla industriella och militära högsätet har fått se företag efter företag lägga ned. Många av de som bor kvar försöker att hålla fast i det som förenar dem. Åldern på befolkningen i Söderhamn är också i relation till genomsnittet förhållandevis hög. Kombinationen av den höga genomsnittsåldern och behovet att hålla hårt i gamla traditioner gör att många av de kulturella evenemangen har en historisk anknytning. När man som ny i staden frågar efter vägen så får man ofta svaret: Det ligger där gamla posten låg eller där gamla Domus. Men det som framförallt skiljer sig från de stora städerna är att folk känner varandra. De gör mer än att bara arbeta. De är engagerade och aktiverar sig på en mängd olika sätt varpå människor inte enbart, likt i städerna, låser in sig i hemmet efter jobbet.

Som journalist har det därför varit en spännande stad att arbeta i. Jag har också för första gången fått testa att skriva och filma skarpt. Det har varit spännande erfarenheter och jag känner mig stärkt i rollen som journalist. Det enda som egentligen varit riktigt svårt är att hantera stressen. För när man ska göra allt blir det lätt stressigt. Framförallt om man ställer krav på sig själv att leverera bra slutprodukter. Flera gånger hann jag till exemplet inte planera hur filmklippet som var beställt av nyhetschefen skulle göras varpå jag kom hem med 30 minuters råmaterial som skulle klippas tight till 2 minuter.

Som bildjournalist kunde jag oftast gå hem från jobbet och vara klar. När nästa dag avslutades visste jag sällan vad som hände dagen efter. Som multijournalist är man tvungen att ligga flera steg före. När färre ska göra samma arbete krävs det disciplin och framförhållning. Men ofta spricker planerna. Något måste kollas upp eller tar längre tid än tänkt. Själva skrivandet eller snarare arbetet bakom är också ett hantverk som kräver en annan arbetsmetod. Ingen vet vilken bild som jag inte tog. Men i text blir man avslöjad om man inte belyst ett perspektiv eller inte ställt frågan till någon som blivit beskylld. Trots stressen var det väldigt spännande och roligt att arbeta på Söderhamns-Kuriren. Där arbetar många duktiga journalister med bra personligheter som gjorde arbetsplatsen rolig att komma till varje dag.

I bildspelet ovan finns några av de arbeten som jag gjorde under sommaren där bilden fick ta plats eller som var särskilt roligt/intressant. Bland annat bevakningen av Ungdoms-SM i friidrott, granskningen av vägskyltningen i centrala Söderhamn, midsommarfirandet samt en seglingskurs för barn. Många av texterna till uppslagen har jag även skrivit själv.

This entry was posted in Multijournalistik. Bookmark the permalink. Follow any comments here with the RSS feed for this post. Post a comment or leave a trackback: Trackback URL.

Post a Comment

Your email is never published nor shared. Required fields are marked *

*
*

You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>