Sommarbröllop i Skåne

I somras åkte jag och min flickvän ner till Skåne för att göra ett testbröllopsjobb. Vi ville se hur det var att arbeta tillsammans på location, dvs åka ut som ett team och styla/plåta, som en eventuell affärsidé. En bekant till henne skulle gifta sig på Örenäs slott så vi tog bilen ner över hegen i början på juni. Monica fixade håret på brud samt tärnor och jag plåtade. Några av bilderna som jag tog i samband med bröllopet publicerades i senaste numret av Lifestyle Wedding.

 

Posted in Okategoriserade

Att göra bort sig och sedan göra kunden nöjd

Bengt-Åke-Carlsson-Uttryck

Det sägs att kunden alltid har rätt. Jag har många gånger ifrågasatt den principen. Men nyligen fick jag ett uppdrag av en kund där jag gjorde fel och där de hade rätt.

Allt började med ett mail från AD:n på tidningen Uttryck. Han hade fått nys om mig och önskade att jag skulle porträttera en brasslärare i Enköping. Det var den tydligaste briefen jag fått. En AD som verkligen kunde formulera sig och som visste vad han ville ha.

Jag brukar läsa igenom breefen en sista gång dagen innan fotograferingen för att inte missa något viktigt. Men den här gången dog min dator inklusive min backup kvällen innan. Jag satt uppe hela natten och försökte lösa problemet. Men lyckades inte riktigt. Frustrationen växte och jag la mig i sängen alldeles för sent. Efter några få timmars sömn lyckades jag ta mig upp och åkte sedan till Enköping för att göra jobbet. Jag blev sen och tog mig inte tiden att läsa briefen igen. I stället försökte jag minnas den. Text i en utfallande bild. Och jag mindes att de exempelbilder jag fått var tagna i halvporträtt. Men mitt i min trötthet så glömde jag en viktig detalj. Nämligen att det skulle vara en lugn bakgrund eftersom texten skulle ligga i bilden utan några insprängda textrutor.

Jag blev själv nöjd med porträttet och skickade in bilderna. Dagen efter fick jag svar att några av bilderna var korrupta. Datorn som jag lyckades fixa fungerade inte helt perfekt. Jag skickade då nya bilder. Jag var då redan varse om att jag missat detaljen om en lugn bakgrund i briefen. Men AD:n sa att han var nöjd så jag tänkte att han löser det på något sätt. Drygt tio dagar senare fick jag ett mail där AD:n frågade om jag kunde göra om plåtningen. Det gick tyvärr inte att använda någon av bilderna skrev han i mailet. Jag ringde upp honom och försökte förklara varför det sket sig. Vi båda tyckte att det var ganska jobbigt och kom överens om att jag skulle försöka få till en ny tid med läraren.

Egentligen tycker jag inte att det är problematiskt att en kund vill att man ska plåta om de inte är nöjda. Det enda som var problematiskt var att det skulle ske på relativt kort varsel. Men som professionell hantverkare skäms man när man gjort bort sig. Först levererade jag bilder som inte höll innehållsmässigt och sedan levererade jag bilder som var korrupta.  I första hand skämdes jag eftersom kunden varit så tydlig. Men framförallt skämdes jag över att behöva ringa upp brassläraren igen. Skammen var total.

Jag har bara varit med om detta en gång tidigare. Det var när jag gjorde praktik på Dagens Industri. Jag fick då i uppdrag att fotografera den då nytillträdda VD:n Crister Fritzson för DI Weekend i slutet på 2012. De skulle göra ett större porträtt om honom och hans tankar kring sin nya roll. Jag fick veta att den senaste gången som DI gjorde ett större porträtt på SJ:s VD så ledde det till ramaskri. Fotografen hade nämligen porträtterat VD:n Jan Forsberg liggandes på en räls med huvudet mot spåret i augusti 2010. I handen höll han en färgglad damvippa som han putsade rälsen med. Bilden med den tillhörande rubriken ”SJ-chefen putsar på ryktet” orsakade ramaskri av många olika anledningar. Detta kan du läsa om i Aftonbladet här.

Det var därför känsligt för både SJ och DI när en ny VD skulle porträtteras. Det var viktigt att det det inte skulle bli en ny katastrof. Idéen var att jag skulle sitta med under intervjun och sedan diskutera fram en bra bild som vi kunde använda. Jag följde därför med den nu avlidne reportern Björn Anders Olsson till SJ:s huvudkontor. Under samtalen kom det fram att Crister gillade att löpa. Jag föreslog då att vi skulle ta bilder på honom i ett löpspår under temat ”SJ:s nya VD gör sig redo för vinterns utmaningar”. Crister gillade idéen. Jag presenterade den för DI Weekends redaktör. Även han gillade idéen och bilden togs i början på december.

Jag lyckades även få möjligheten att följa med Crister när han för första gången skulle få se trafikledningen dvs själva hjärtat av SJ. Under samma dag tog jag några porträtt på honom vid centralstationen i Stockholm. Eftersom jag tagit vinterbilder i spåret bad jag Crister ta av sig vinterjackan när vi porträtterade honom på perrongen i Stockholm för att få honom att sticka ut från resenärerna som bar vinterkläder. Eftersom det var ganska lugnt väder så syndes det inte tydligt att det var vinter. Jag tänkte inte så mycket på det. Jag ansåg att jag hade en ganska bra serie av bilder på det tema som vi kommit överens om. Men någon dag före publiceringen slog en stor snöstorm till och lamslog trafiken runtom i Sverige helt. Den ordinarie redaktören var sjuk och den tidigare redaktören tog över rodret. Han ringde upp mig och sa att bilderna inte höll. Jag förklarade hur de kom till. Han hävdade att jag missuppfattat hela idéen med Weekendporträtten. Eller som han uttryckte det. ”Vi kan ju inte ha SJ:s VD ute i löpspåret när hela Sverige är lamslaget”. Och ingen av de andra bilderna jag tagit höll för en dragarbild ansåg den tillförordnade redaktören.

Jag försökte få till en ny fotografering.  Jag ringde flera gånger men SJ:s presstabb förstod var som var i görningen och såg till att det inte gick. I stället fick de ta en riktigt lam bild som jag tog i samband med intervjun. En bild där Crister stirrar på ett gammalt lok. Bredvid det som skulle vara den stora bärande bilden klippte de in rubiker från snökatastrofen. Och det som skulle bli en nystart på relationen mellan SJ och DI blev i stället något helt annat.

I bland blir det inte som man tänkt sig. Men i det senare fallet blev AD:n nöjd efter att jag gjort om bilden på den trumpetande läraren. Den publicerades nyligen i Uttryck som är Lärarförbundets tidning om lärande, estetik och kommunikation. I bildspelet nedan finns den första och andra porträttet samt de båda bilderna på Crister Fritzson.

Posted in Jobb

Valbilder för Socialdemokraterna i Uppsala

Utomhus (kopia)

I tidningen Journalisten publicerades nyligen ett reportage där några rutinerade bildjournalister följdes under ett par arbetsdagar. Reportern ville illustrera att många bildjournalister i dag kombinerar kommersiella och redaktionella uppdrag för att få allt att gå runt.

Sedan 2011 har jag frilansat som fotograf/bildjournalist samtidigt som jag pluggat foto och journalistik med ambitionen att enbart arbeta som bildjournalist eller multijournalist. Jag har haft flera praktikanställningar på ett par nyhetsredaktioner samt ett par sommarvikariat, senast som multijournalist på Söderhamns-Kuriren. Men jag har även gjort flera kommersiella och redaktionella uppdrag.

Som journalist är det viktigt att ha integritet. Om man gör externa uppdrag vid sidan om finns det risk att det kan krocka och att man kan hamna i en sits där det är svårt att vara oberoende. Särskilt känsligt kan det bli om du gjort ett uppdrag för någon du senare måste granska.

Många nyhetsredaktioner har i dag krav på att du som anställd journalist/bildjournalist inte får ta några externa uppdrag vid sidan om ditt nyhetsarbete. Jag känner mig helt bekväm med den grundtanken, under förutsättningen att det går att leva på tjänsten. Men hur ska man som frilansare/sommarvikarie/bemanningsanställd förhålla sig till förfrågningar om kommersiella uppdrag resten av året.

Försörjningsmässigt skulle jag i dag kunna plocka ut en dräglig halvtidslön på mina frilansuppdrag. Samtidigt spår arbetsförmedlingen att efter sjömän är fotograf och journalist de arbeten som kommer att vara de svåraste yrkena att leva på framöver. Med det i bakhuvudet är det svårt att tacka nej till ett uppdrag man blir erbjuden för att behålla en integritet och ett oberoende man inte vet om man kommer kunna kapitalisera på i framtiden. I förlängningen måste samtliga nyhetsredaktioner fundera på hur man ska man kunna göra oberoende journalistik om allt färre kan leva på journalistik.

Antalet journalister på redaktionerna runtom i landet har minskat kraftigt och det är svårt att hoppas på en fast anställning på en redaktion. Trots det svåra läget går många journalister inte sysslolösa. Istället arbetar många som informatörer/kommunikatörer/webbredaktörer i näringslivet eller på någon organisation. Likaså gäller det fotografer. Aldrig har så många fotografer varit yrkesverksamma. Allt fler organisationer, företag och privatpersoner anlitar professionella fotografer för att ta bilder.

De flesta som arbetat på en nyhetsredaktion vill inget hellre än att arbeta på en sådan. Men om det inte går. Ska man då ge upp allt? Eller ska man försöka hanka sig runt på olika vikariat eller bemanningsanställningar och tacka nej till samtliga kommersiella förfrågningar? Det är naturligtvis upp till var och en. En del kanske tar något helt annat typ av arbete vid sidan om för att få allt att gå runt. Andra ser kommersiella uppdrag som brödföda för att kunna göra de redaktionella uppdragen de drömmer om. I slutändan handlar det om att skapa en hållbar livssituation för de flesta.

Jag har tidigare varit aktiv politiker. Senast arbetade jag på SSU under valet 2010 och har därefter inte haft några förtroendeuppdrag eller anställningar samt avslutat mitt partimedlemskap. Innan dess hade jag flera förtroendeuppdrag inom Socialdemokraterna i Uppsala. Men många av mina bekanta är fortfarande aktiva inom partiet. För dem ter det sig därför naturligt att fråga om vi kan samarbeta eftersom de litar på att jag ska göra ett bra jobb.

Med mitt tidigare resonemang i bakhuvudet skämdes jag inte alls för att tacka ja till att ta Socialdemokraterna i Uppsalas officiella valbilder i slutet av augusti. Utgångspunkten för uppdraget var att porträttera toppkandidater till riksdag, kommun och landsting utifrån ett förutbestämt manér som partiet tagit fram för hela Sverige. Bilderna publicerades utomhus, på webben samt som bilaga och annons i Uppsalatidningen. Samtliga kandidater vann i sina respektive val och blir med sannolika skäl kommunalråd, landstingsråd samt minister i regeringen. Huruvida det är min förtjänst är svårt att avgöra. Att jag jag devalverat mitt oberoende anser nog många som mer glasklart.

Posted in Jobb

Det ojämställda Hälsingland

Mitt stora epos denna sommar i Hälsingland blev ännu ett stort fotoprojekt med ungdomar i fokus. Förra sommaren avslutade jag mitt arbete på Ljusdals-Posten med serien Ung i Ljusdal. Den här sommaren var ingångsvärdet något helt annat. Nämligen jämställdheten eller snarare ojämställdheten i Hälsingland. Landstingsreportern Erik Jersenius hade lyckats få fram färsk jämställdhetsstatistik med fokus på Hälsingland. Chefredaktören för de fyra tidningarna Gunilla Kindstrand gav mig i uppdrag att tillsammans med Erik att ta fram bildidéer som skulle kunna förstärka den faktatunga texten.

Relativt snabbt föreslog jag att vi skulle låta barn visa stereotypa könsroller för att illustrera vilken värld som möter dem om inget görs åt ojämställdheten. Varken tid eller pengar fanns för att bygga upp realistiska scener varpå vi bestämde oss för att plåta i studio samt låna nyhetschefens son och en kompis till honom. Slutresultatet av samarbetet blev fem uppslag med olika teman kring ojämställdhet som sampublicerades under den vecka i Söderhamns-Kuriren, Ljusnan, Hudiksvalls-Tidning och Ljusdals-Posten, där bilden fick ta stor plats.

Den övergripande slutsatsen som reportern Erik Jersenius kunde dra från statistiken är att ojämställdheten har stor betydelse för den politiska representationen varpå artikelseriens publicering är osedvanligt träffsäker eftersom den landar i brevlådan hos hälsingarna sista veckan inför valet. Läs hans avslutade analys här.

Posted in Jobb